Kategorier

Arkiv

Det bidde en kofta…

Koftan

Terrassen idag

Hatar vinter, hatar snö! SLUTA!!!!

Ljuva sommar

Sommarterrassen

Sötnosar

Mina söta små husdjur äter middag nedanför trappen.

Genuint, handgjort made in Varmdo

Ja, ja, vi får väl se hur det blir… Egentligen har jag väl aldrig ägnat mig åt denna kvinnosyssla med någon större entusiasm, men trots ringrost är det faktiskt ganska kul nu. Senast föregående stickning gick av stapeln för cirka tjugosju år sedan och genomfördes på ett närmast maniskt vis. Det var nämligen så jag slutade röka. För att hålla fingrarna borta från cigaretterna stickade och stickade och stickade jag. Det blev en barntröja i skiftande kulörer. Eftersom stickandet var så effektivt som rökavvänjning att det därefter var slutbolmat för mig så är kanske stickjunta en metod värd att prova för den som vill bli av med rökbegäret. Fler bilder följer när, OM arbetet kan visas upp i sin färdiga form.

Before the storm….

Stormen har nått Värmdö

Hatar snön, hatar stormen, HATAR VINTERN!

I väntan på stormen

I morgon är den här, stormen, det har SMHI sagt. Nu väntar jag med bävan. Förra gången det var riktig storm ven det runt husknuten så man insåg att öppna en ytterdörr hade vari förenat med livsfara. Mitt i mörka natten väcktes vi av ett fruktansvärt dån – sedan blev det svart, kolsvart. Och, som sagt, det gick inte att öppna en dörr och titta ut för att se vad som hänt. Det var bara att försöka sova vidare. Nästa morgon visade det sig att det var en gigantisk fura på tomten som bara hade ryckts upp och låg där med rötterna i vädret. Som tur var hade det inte hunnit bli så kallt då som nu. I kväll sitter jag här och hoppas att det inte kommer att blåsa lika hårt i morgon, för om elen går lär vi väl frysa ihjäl och vattenledningarna spricka. Jag hatar vintern.

Flygfasa

Idag kan man läsa om ett plan som kanade av banan på Arlanda,  vilket gjorde att min flygskräck fick ytterligare luft under vingarna. Som tur var blev ingen skadad. Kommer ihåg den gången för länge sedan, i början på sjuttiotalet, när flygfasan tog överhanden och jag fick man och barn att lämna ett plan med destination Bangkok efter att vi checkat in, stigit ombord och intagit våra platser.

Trots stora övertalningsförsök från den församlade personalstaben på Kastrup gick min övertygelse om att planet skulle störta inte att rubba. Det som fått min skräck att stiga till oanade proportioner var att en flygmekaniker i full mundering kommit ombord på planet strax efter att vi satt oss på våra platser. Mekanikern gick runt inne i kabinen och tycktes leta efter fel, vilket naturligtvis fick alla mina varningsklockor att ljuda på högsta volym. Så det blev några nätter på hotell i Köpenhamn varefter vi äntrade ett nytt plan för en helvetesfärd på tretton timmar med mellan landning i Karachi. Två dagar före julafton landade vi, mot alla odds, välbehållna i Bangkok.

SvD